Kompetens, nätdejting, intriger – ett inlägg om kommunalrätt

Det är torsdag och det är höst och vad passar då bättre än att fräscha upp sina kunskaper om kommunal kompetens? Kommunal kompetens är inte en term som betecknar vad kommunerna är bra på, vilket man kanske skulle tro, utan vad kommunerna överhuvudtaget får göra. Dessutom kommer jag skriva lite om House of cards i Sundsvalls kommunfullmäktige. Läs vidare, det är din medborgerliga plikt.

Kommunerna och utrikespolitiken

Enligt kommunallagen 2 kap. 1 § ska kommunerna ha hand om sådana angelägenheter som har anknytning till kommunens område och som inte ska handhas enbart av staten, en annan kommun eller ett annat landsting eller någon annan. Det betyder att kommunerna inte får ägna sig åt ren utrikespolitik, och de får därför till exempel inte bojkotta Sydafrika[1] eller utropa sig till en kärnvapenfri zon för all framtid. [2] [3]

Nu kanske det känns lite förlegat med praxis som rör Sydafrikabojkott, men frågan om den kommunala kompetensen är ständigt aktuell! Under de senaste åren har allt fler kommuner deltagit i så kallade fristadsprogram, där kommunen erbjuder en hotad utländsk journalist, författare eller konstnär ett mindre stipendium och en fristad från förtryck. Gävle kommuns kultur- och fritidsnämnd beslutade sig för att delta i fristadsprogrammet 2014 och föreslog för fullmäktige att man skulle lägga 300 000 kronor per år på detta. En bekymrad medborgare (som också råkade vara med i ett oppositionsparti) överklagade beslutet till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten kom fram till att ett syfte med fristadsverksamheten var ”att ge en signal till bl.a. förtryckande stater om att det finns ett alternativ till tystnad”, och att detta uttalande hade en utrikespolitisk karaktär. Därmed var beslutet enligt förvaltningsrätten olagligt.

Kommunen stod på sig och överklagade beslutet till kammarrätten. Kammarrätten konstaterade att beslutet att gå med i fristadsprogrammet visserligen tangerade det utrikespolitiska området, i och med att det innebär att kritik riktas mot konstnärens hemland. Däremot kom kammarrätten fram till att det ändå var okej för kommunen att delta i programmet, eftersom de inte själva kunde välja vilken konstnär de skulle få och därmed vilket land som skulle bli föremål för kritiken. Detta innebar att det ställningstagande som kommunen eventuellt gjorde mot konstnärens hemland var så indirekt att det var lagligt för kommunen att erbjuda fristad.[4]

Kammarrättens beslut överklagades inte, så vi får aldrig veta hur det hade gått i högsta instans. Sedan 2016 har den syriske fotografen och curatorn Issa Touma fått en fristad i Gävle kommun.[5] Det ska inte tolkas som att kommunen har uttalat sig emot någon av de stridande parterna i inbördeskriget i Syrien.

Kommunerna och kompisarna

En annan begränsning av vad kommunerna får göra är att det de gör måste ha anknytning till kommunens område och vara av allmänt intresse, se kommunallagen 2 kap. 1 §. Kommunerna ska helt enkelt arbeta för sina medborgare och inte för någon annan.

Detta har gjort att så kallade vänortsutbyten har blivit föremål för rättslig prövning. 1978 fick Bengtsfors kommun en inbjudan från sin vänort Puumala i Finland om att komma och besöka dem. Bengtsfors tackade ja och skickade en buss med 44 personer, däribland en kör, som fick en betald resa till Puumala och bl.a. besökte ett daghem, ett ålderdomshem och en läkarstation. En bekymrad medborgare överklagade beslutet och ansåg att det rörde sig om en ren nöjesresa, vilket inte låg inom kommunens kompetens. Regeringsrätten kom fram till att det var okej för kommuner att ha nordiska vänortsutbyten, åtminstone om det rör sig om utbyten inom rimliga ekonomiska ramar.[6] Detta har senare tolkats som att även utbyten med länder utanför Norden är okej, eftersom de normalt tillgodoser ett kommunalt intresse.[7]

Vissa kommuner har dragit riktiga vänortsvinstlotter, som jämtska Ragunda kommun, som har parats ihop med den lilla staden Bangkok i Thailand.[8] Bangkok är också vänort med städer som Washington D.C., Beijing, Moskva och Seoul, så Ragunda har helt okej bukisvänorter.[9] Andra kommuner har nöjt sig med mer opretentiösa kompisar, som Krokoms kommun i Jämtland som har stockholmskommunen Haninge som vänort. Man kan läsa om utbytet mellan Krokom och Haninge på Haninges sida för internationellt arbete.

Om ens kommun inte har någon vänort än (eller vill skaffa en till vid sidan av) finns det nätdejting för kommuner som vill ha vänorter, under rubriken ”Finding a partner” på http://www.twinning.org. På sin dejtingprofil kan kommunen bl.a. lägga upp bilder på var i Europa den ligger och på hur kommunen ser ut. Just nu söker åtta svenska kommuner en partner på hemsidan. En av dem är Karlstad, som tyvärr inte ens har fyllt i vad kommunen är känd för. Kom igen Karlstad, bättre kan du.[10]

Kan en kommun driva friskola?

Ja, åtminstone 2008, om kommunen bildade ett aktiebolag som drev friskolan åt den.[11]

House of cards i kommunfullmäktige

Sundsvall, 2013. Det är kris i socialnämnden. Nämnden går 130 miljoner kronor back och nämndordförandens parti vill att nämndordföranden avgår. Nämndordföranden vägrar avgå.[12] Enligt kommunallagen 4 kap. 10 § får inte en nämndledamot avsättas annat än om hen har begått allvarliga brott eller vägrats ansvarsfrihet. Det har inte nämndordföranden gjort, så hennes parti har ett problem. Men någon kommer på en lösning för att bli av med henne. (här kan ni sätta på House of cards-vinjetten)

Enligt kommunallagen 4 kap. 10 § andra stycket får nämligen alla ledamöter i en nämnd avsättas om den politiska majoriteten förändras eller om nämndorganisationen förändras. Nu har inte den politiska majoriteten förändrats, men man kommer fram till att nämndorganisationen kan förändras genom att man gör om nämnden till en större nämnd! Alla ledamöter entledigas, och tretton nya ledamöter utses istället för de elva som gällt innan. Nämndordföranden får inget nytt uppdrag. Sveriges radio beskriver avsättningen som att den skett under ”kuppliknande förhållanden”.[13]

Nu är inte en kommunkupp något man bara genomför sådär, det finns faktiskt lagar i det här landet. Nämndordföranden överklagar beslutet att ombilda nämnden till förvaltningsrätten, kammarrätten och till sist Högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen ger henne rätt. Att göra nämnden lite lite större räckte inte för att avsätta hela nämnden. Sundsvalls kommun hade gjort fel. Kuppen var olaglig.

Dessvärre hann inte Högsta förvaltningsdomstolen döma i målet förrän i år. Som ni kanske vet var det val 2014, och detta innebar att socialnämnden byttes ut av helt naturliga anledningar.[14] Det innebar att även om Högsta förvaltningsdomstolen kom fram till att Sundsvalls kommun hade gjort fel så spelade det ingen roll längre. Mer House of cards blir det inte; kommunens ledning kom alltså undan med ett felaktigt beslut på grund av handläggningstiden hos förvaltningsdomstolarna. Den före detta nämndordföranden funderar dock på att begära ut arvode för tiden hon inte fick vara nämndordförande, så fortsättning följer kanske.[15]

 

 

KÄLLOR

[1] RÅ 1969 ref 52.

[2] RÅ 1990 ref 9.

[3] RÅ 1969 ref 52, ”Sydafrikafallet”, är en ”kommunalrättslig klassiker”. Det betyder inte att det följts särskilt bra – det finns inte mindre än två senare regeringsrättsmål där kommuner försökt att bojkotta Sydafrika i strid med praxis, se RÅ 83 2:71 och RÅ Ab-86/82.

[4] Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål nr 1889-14, den 1 juli 2014.

[5] http://www.gavle.se/Kommun–politik/Press-och-informationsmaterial/Pressmeddelanden/Pressmeddelandemapp/Syrisk-konstnar-far-fristad-i-Gavle/

[6] RÅ 1981 2:81

[7] Prop. 2000/01:42, s. 43.

[8] http://www.ltz.se/jamtland/ragunda/bangkok-och-ragunda-ska-samarbeta

[9] http://www.mthai.com/en/lifestyle/16661.html. Ragunda är inte med på 23-i-topp-listan.

[10] Jag vill här be om ursäkt till Karlstad, eftersom jag nu outar dess dejtingprofil för allmänheten. Jag tycker dock att det finns ett berättigat intresse som överstiger kommunens intresse av integritet.

[11] Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål nr 4410-07, den 12 juni 2008.

[12] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=5660950

[13] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=5878787

[14] Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål nr 180-15, den 1 juli 2016.

[15] http://www.st.nu/vasternorrland/sundsvall/beslutet-olagligt-nar-else-ammor-sparkades-fran-socialnamnden

Annonser

2016 hittills: smöret, guldet och döden

Det har verkligen inte hänt så mycket roligt i rättssverige den här våren, och vi behöver alla kanske lite sommarpepp i form av kul juridik. Här följer därför några saker som har hänt i vår i våra domstolar och lagstiftande och lagberedande organ.

1 Praxis

1.1 Det är hemligt var staten gömmer sina guldtackor

Sveriges riksbank har en guldreserv. En del av guldet finns i Sverige, en annan del finns utspritt hos centralbankerna i Kanada, USA, Schweiz och Storbritannien. Ibland inventerar riksbanken guldet, av förklarliga skäl.

I Sverige råder offentlighetsprincipen. Det innebär att varje svensk medborgare har en grundlagsskyddad rättighet att ta del av allmänna handlingar, om det inte finns någon grund för att sekretessbelägga uppgifter i handlingarna.1 Med hänvisning till detta begärde en person ut handlingar från riksbanken, där det bland annat framgick var guldtackorna fanns någonstans i Sverige, vilka serienummer de hade och andra uppgifter i minnesanteckningarna till inventeringen. Det skulle kunna ha varit början på en jättebyråkrattisk Jönssonliganfilm där Sickan utnyttjar tryckfrihetsförordningen för att komma på en plan, men så blev det tyvärr inte. Riksbanken lämnade ut handlingarna, men maskade en massa uppgifter, dels för att de andra länderna kunde bli sura, dels för att förebygga eller beivra brott. Personen som ville ha ut handlingarna överklagade hela vägen upp till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD), men HFD gav Riksbanken rätt.2 Det är alltså fortsatt hemligt var i Sverige guldreserven finns. Den som är konspiratoriskt lagd kan dock, såklart, fråga flashback.

1.2 Vad håller en DJ egentligen på med?

Under det senaste året har HFD också funderat på vad DJs egentligen håller på med.3 Tvisten har rört en klassisk rockgubbefrågeställning, nämligen om DJs faktiskt framför någon musik, när det enda de gör på sina konserter är att trycka på play. Det är nämligen så att en konstnärs framförande av ett upphovsrättsligt skyddat verk är undantaget från momsplikt, enligt mervärdesskattelagen 3:11. I ett förhandsbesked till DJ-duon Dada Life hade Skatterättsnämnden sagt att duon omfattades av detta undantag, eftersom de levandegör sin musik när de framträder. Det gjorde både Skatteverket och Dada Life upprörda, och de överklagade Skatterättsnämndens beslut till HFD. Skatteverket ansåg inte att Dada Lifes lirande utgjorde något framförande, eftersom ”ett musikaliskt verk kan tolkas och levandegöras endast genom att någon sjunger eller spelar på instrument, vilket Dada Life inte gör”. Dada Life ansåg inte att de levandegjorde musiken, eftersom de varken spelade instrument, sjöng eller dirigerade.

Det hela var rätt tekniskt, men också kul, eftersom det innebar en möjlighet för HFD att ägna sig åt sporten ”beskriv moderna fenomen på kanslisvenska”. Här är ett typiskt citat:

När AA och BB uppträder som DJ:ar spelar de upp egna och andra artisters studioinspelningar. Vid uppspelningarna sammanfogas de olika låtarna till en enhet genom att AA och BB använder sig av mixerbordets och uppspelningsanordningens volymkontroller och hastighetsfunktioner. Förutom att AA och BB vid sina framträdanden spelar upp färdiginspelad musik och mixar låtar erbjuder duon även en show. Denna består i att rökmaskiner och ljusanläggning används, att filmsekvenser projiceras på en duk på scenen samt att duon delar ut föremål som uppblåsbara bananer och champagneflaskor till publiken, kommunicerar med publiken via högtalarsystemet, vevar med händerna och rör sig i takt med musiken.

Vid en samlad bedömning kom HFD fram till att den show som Dada Life erbjuder gör att konserten är något mer än bara två killar som trycker på play. Den är, med domstolens ord, ”en integrerad och sammanhängande helhet som är ägnad att lyfta fram musiken och levandegöra den”. Därför fastställde HFD att Dada Life inte ska ta ut någon moms när de fakturerar festivaler och konsertarrangörer för sitt DJande.

Man skulle kunna tro att Dada Life skulle bli glada över att de räknades som riktiga musiker och slapp momsa, men så är det alltså inte. Eftersom deras bolag – Fat in Phat Out AB och Cash In Drop Out AB – inte får ta ut någon moms, får de därmed inte heller dra av moms när de köper sin dyra utrustning. Kleerups pappa, som råkar vara skattejurist, har också kritiserat HFDs dom. I en artikel konstaterar han att det är svårt för den enskilde DJn att avgöra vad som är ett framförande eller inte (räcker det med uppblåsbara bananer eller måste man använda rökmaskin också?) och att momsbefrielsen faktiskt kan leda till en kostnad för den enskilde DJn. Artikeln går att läsa här, men ligger dock bakom en betalvägg som är så tjock att inte ens Uppsala universitets databaser kan tränga sig genom den.

1.3 Vad är smör?

Marknadsdomstolen har i år tänkt på vad smör är för något och hur man får använda s-ordet i marknadsföring.4 Bakgrunden är att Arla har sålt en produkt som jag fram till denna vecka varit övertygad om var smör. Jag har haft fel. Det finns nämligen (såkart) en EU-förordning med ett tillägg som särskilt behandlar bredbara fetter, och som anger att det bara är produkter med en mjölkfetthalt på minst 80 % och som utvinns ur mjölk och/eller vissa mjölkprodukter. Jag är inte helt hundra på vad det betyder, men enligt Marknadsdomstolen innehåller den aktuella matfettsblandningen – Bregott Gourmet – inte tillräckligt mycket sånt fett. Den är inte ett smör, utan en ”matfettsblandning 80 %”, vilket är en betydligt mindre härlig beskrivning av ett pålägg. (för att förvirra det ännu mer bör det dock konstateras att den största ingrediensen i Bregott Gourmet är just smör, men att det är för lite smör i slutprodukten för att den ska räknas som smör)

I marknadsföringen av matfettsblandningen 80 % hade Arla angett att Bregott Gourmet var ”ett lite finare smör” och ”ett nytt smör”. Detta ledde till att Arla blev stämt av konkurrenten Unilever. Enligt marknadsdomstolen innebar Arlas marknadsföring en risk för att genomsnittskonsumenten – som inte kollar mjölkfettshalten på sitt matfett – kan ha fått intrycket av att hen köpte ett smör och inte en matfettsblandning 80 %. Marknadsdomstolen förbjöd därför Arla att påstå att Bregott Gourmet är ett smör, och allt är därmed löst, förutom att jag är fortsatt jätteförvirrad över vad det är jag äter egentligen.

2 Lagändringar

2.1 Lagar ska publiceras på internet

När riksdagen beslutar om att införa en lag publiceras den i en tjock bok som heter Svensk Författningssamling (SFS), och som är den officiella utgåvan av lagen. Det har nu gått fem år sen jag började plugga juridik, och jag tror att jag har kollat i SFS kanske tre-fyra gånger. Som alla andra millenials använder jag mig istället för det mesta av internet för att kolla lagen. Då kollar jag på lagen.nu, som är en privat hemsida som själv säger att informationen inte är officiell, och därför kan vara felaktig. Det känns inte jättestabilt.

Eftersom Sverige är ett land som ligger i teknologisk framkant beslutade regeringen den 16 augusti 2007 att tillsätta en utredning om hur man skulle kunna göra för att gå över från att publicera lagen i tjocka böcker som ingen läser, till att publicera den officiellt och supertillgängligt på nätet. Den 16 augusti råkar för övrigt också vara dagen som jag började ettan på gymnasiet! Eftersom Sverige, förutom att ligga i teknisk framkant, är ett land som gillar att utreda saker och vrida och vända på det så har det dock dragit ut på tiden. Utredningen blev klar 2008, sen låg den och vilade ett tag, sen kom en till utredning 2013 och så låg den också och vilade ett tag.5

Under tiden som frågan utreddes hann jag bl.a. bli ihop med min första kille, göra slut, bli ihop med andra, ta studenten, bli faster tre gånger om, börja universitetet, ta körkort, flytta till Uppsala, flytta till Paris och flytta hem till Uppsala igen. Ett lagstiftningsår är alltså något i stil med fem människoår. Riksdagen biföll regeringens förslag den 25 maj, och från och med den 1 juli 2016 kommer vi att publicera alla lagar officiellt på nätet. Därmed slår lagändringen mig med några månader, eftersom jag inte planerar att ta juristexamen förrän i oktober 2016. Skål för elektroniskt kungörande av författningar, och skål för mig!

2.2 Vi borde återvinna metallföremål som blivit över efter kremering

Vid kremering är det ibland så att allt inte brinner upp, eftersom människor ofta har metall av olika typer på sig, typ tandguld, höftproteser och vigselringar, och dessutom kremeras i kistor med metall i. Eftersom de efterlevande inte har någon rätt att ärva den dödes kropp har de inte ansetts ha rätt till de metaller som hittas i askan, och eftersom det har ansetts stötande att sälja de dödas guld på marknaden har lagstiftaren helt enkelt bestämt att de metaller som återfinns efter kremering ska begravas tillsammans med askan, förstöras eller gravsättas på en allmän gravplats.6

Nu har lagstiftaren ändrat sig. Enligt våra miljökvalitetsmål ska vi hushålla med metaller, eftersom det är en ändlig resurs och all metall som inte återvinns måste brytas på nytt. Dessutom finns det vissa metaller och metallföreningar som är giftiga, vilket gör att det kan vara menligt för djur, natur och människor att man begraver metallresterna.7 Därför är det enligt lagstiftaren dags att börja återvinna metall som blivit över efter kremering. Det har inte ansetts vara möjligt att låta den döde t.ex. bestämma i testamente vad man ska göra med metallen efter döden, utan den som prompt vill begravas med sin höftprotes får välja jordbegravning. Överskottet från återvinningen ska gå till Allmänna arvsfonden.8 Lagförslaget röstades igenom med stor majoritet den 18 maj (endast SD röstade emot) och träder i kraft den 1 juli i år.

3 Utredningar

3.1 Självkörande bilar!!!!!!!!!

Det kan väl inte ha undgått någon att Framtiden med stort F är på väg. Snart kommer det gå att teleportera sig via internet, leva på komprimerade näringstabletter och framför allt: vi kommer att köras runt i självkörande bilar på våra gator.

Nja, som tidigare nämnts maler lagstiftarens kvarnar ganska långsamt, och det är inte lagligt med självkörande bilar i Sverige än. Men regeringen har ändå känt en viss press att få framtiden hit, och tillsatte därför i höstas en utredning om hur man skulle kunna testa självkörande fordon. Utredningen fick det klämkäcka namnet ”Vägen till självkörande fordon” och första delbetänkandet i utredningen publicerades i slutet av mars. I delbetänkandet föreslås att företag ska kunna ansöka om att bedriva försöksverksamhet med självkörande fordon även på vanliga vägar.9 Den som bedriver försöksverksamhet ska vidta de åtgärder som behövs för att fordonet inte ska skada människor, miljö och egendom, och om den som bedriver verksamhet inte gör det kan hen dömas böter eller fängelse i upp till ett år.10 Den som vill ha en existensiell tankenöt att klura på rekommenderas att läsa s. 111 och framåt i utredningen, där utredaren bland annat konstaterar att vi idag inte har definierat vem som är förare i vår lagstiftning – det har varit underförstått och har väl knappt behövts.11 Det konstateras också att det inte går att straffa en maskin, och att en maskin inte kan betala en avgift.12 Allt känns helt enkelt väldigt framtidigt.

Utredningen har gått jättesnabbt (utredaren påpekar själv i utredningen att utredningssekretariet inte började jobba på heltid förrän i februari)13, och lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2017. Framtiden är nästan här nu, i alla fall på försök.

1Folk som inte är svenska medborgare har också rätt att ta del av allmänna handlingar, även om deras rättighet inte är grundlagsskyddad, och därmed är lite lättare att ta bort. Det verkar dock i dagsläget inte vara någon risk för att det skulle hända.

2Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål nr 7180-15, den 8 mars 2016.

3Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål nr 668-15, den 2 februari 2016.

4MD 2016:6.

5Prop. 2015/16:157, s. 7.

6Prop. 1990/91:10, s. 51-53.

7Prop. 2015/16:95, s. 14.

8Prop. 2015/16:95, s. 15, 17.

9SOU 2016:28, s. 18.

10SOU 2016:28, s. 19, 22.

11SOU 2016:28, s. 114.

12SOU 2016:28, s. 118.

13SOU 2016:28, s. 35.

Efter danstillståndet

I Sverige har det länge varit så att det krävs ett särskilt danstillstånd för att anordna offentliga danstillställningar.1 Det innebär till exempel att restauranger som befarar att det kommer dansas i deras lokaler har behövt ansöka om tillstånd för det. Gör de inte det och folk dansar ändå kan den som ordnat tillställningen bli dömd till böter eller till fängelse i upp till sex månader (!!!).2

Det är lite fånigt att det är såhär. Danstillståndet är så impopulärt att det inte ens har gått att hitta någon som kan argumentera för det i radio, och det har därför varit populärt för riksdagsledamöter att motionera om att kravet på danstillstånd ska avskaffas. Under riksmötet 2015/16 motionerades det hela 14 gånger om det. Moderaterna var flitigast med åtta olika motioner, men hela den politiska skalan fanns representerad i Team Fri Dans. Det enda partiet som inte lade någon motion om att avskaffa danstillståndet var Socialdemokraterna, och för några veckor sen beslutade riksdagen till sist att uppmana regeringen att avskaffa det.

Nu när en riksdagsmajoritet röstat för att avskaffa kravet på danstillstånd kommer det först att utredas, men så småningom kommer det kanske att avskaffas. Då kommer vi till en svårare fråga: vad ska nu riksdagsledamöterna motionera om egentligen? I detta blogginlägg ska jag försöka komma med lite tips.

1 Kungens skattefrihet
Enligt inkomstskattelagen 3 kap. 16 § är kungafamiljens apanage skattefritt. Kungafamiljen behöver visserligen skatta på andra inkomster – t.ex. när Madde var den första i familjen som förvärvsarbetade – men apanaget går ändå på ett antal miljoner om året som går ut utan att skatt dras. Det är konstigt. Ännu konstigare blir det när man går till förarbetena till den nuvarande inkomstskattelagen för att ta reda på varför det är såhär. Det motiveras nämligen inte alls varför kungafamiljen ska slippa skatta för apanaget, utan konstateras bara att det har varit såhär länge.3 Det är ett dåligt argument, och kungens skattefrihet för apanaget borde därför avskaffas.

Vem borde motionera om det här? Man skulle kunna tro att typ Vänsterpartiet var peppa på att göra kungen till en skattebetalare som alla andra, men jag tror att de skulle tycka att det var en löjlig symbolfråga som döljer det djupt odemokratiska i att Sverige fortfarande är en monarki. Jag ställer istället mitt hopp till nymoderater som visserligen tycker att monarkin tjänar Sverige väl, men att alla, inklusive Hans Majestät, borde få uppleva lyckan i att deklarera och bidra till samhället.

Chans att lyckas: Inte så stor, tror jag. Eftersom apanaget skulle behöva höjas för att kompensera för den nya skatten skulle inte staten tjäna något på det hela, och då känns det kanske lite väl symboliskt.

2 Successionsordningen
Om vi fortsätter på det kungliga spåret kan vi gå in på successionsordningen. Successionsordningen är en av våra fyra grundlagar och handlar om all things royal. Den är från 1810, och det märks. I successionsordningen kan man bland annat läsa att vår statschef måste vara protestant, att Victoria måste be kungen om lov varje gång hon lämnar landet och att alla prinsar och prinsessor måste be kungen om lov för att gifta sig. Successionsordningen är helt enkelt rätt mossig, och borde reformeras.

Vem borde motionera om det här? Samma som på förra frågan – jag tror inte att republikanerna känner att deras viktigaste republikfråga är att ge Vickan rätt att åka Finlandsfärja utan att berätta för sin pappa. Däremot anser jag att alla vettiga rojalister bör motionera.

Chans att lyckas: Inte obefintlig! Successionsordningen har inte ändrats på snart fyrtio år, och det är möjligt att folk tycker att det är dags igen. Folk gillar tydligen monarkin, och folk gillar verkligen Victoria, så jag tror de är för hennes rörelsefrihet.

3 Avskaffa byggningabalken
Successionsordningen må vara förlegad i stora delar, men den används ändå fortfarande. Byggningabalken, från 1736, används däremot i princip inte längre, trots att den fortfarande gäller. Karnovs lagkommentar anger att den idag har ”mycket ringa praktisk betydelse”.4 I byggningabalken kan vi läsa om hur man hanterar vissa bifrågor (som i frågor som rör bin), hur grisar må släppas i ollonskog och hur man reglerar betäckningsskador. Av någon anledning finns den också kvar i den blå lagboken, och upptar därmed viktig plats i Sveriges juristers alla bibliotek. Det är ett slöseri av rang, och den borde avskaffas.

Vem borde motionera om detta? Nyliberaler med siktet på nattväktarstaten. Om vi ska skala bort onödiga lagar är det definitivt här man ska börja.

Chans att lyckas: 0. Av någon anledning verkar många jurister vara väldigt fästa vid byggningabalken, och även om det skulle finnas en politisk vilja att avskaffa den så skulle juristerna aldrig gå med på det. Inte ens Straffrättsanvändningsutredningen, som bl.a. ville väcka frågan om att avkriminalisera incest mellan vuxna5, ville röra den.6

4 Byta namn på konsumentköplagen
När en konsument köper en lös sak av en näringsidkare regleras köpet av konsumentköplagen. Det är konstigt. Min språkkänsla säger mig att lagen definitivt borde heta konsumentköpslagen – med ett foge-s – och inte konsumentköplagen. Jag skulle tro att konsumentköplagen heter konsumentköplagen för att lagen som reglerar köp som inte är mellan näringsidkare och konsument heter köplagen. Man har helt enkelt lagt till ordet ”konsument” i början av köplagen och tänkt att det går bra.7 Men det känns fel.

Nå, vad är då språkligt rätt? Enligt huvudregeln ska ord vars förled består av ett sammansatt ord – t.ex. konsumentköp – sättas ihop med ändelsen med ett s. Undantaget är om sammansättningen slutar på ett s-ljud eller sje-ljud (eller om ordet ifråga är ”Svenska fotbollförbundet”), men så är ju inte fallet här.8 Då borde det alltså heta konsumentköpslag. På Google får man cirka 20 000 träffar på sökordet ”konsumentköpslagen”, vilket inte är illa för en lag som inte finns på riktigt. Min slutsats är att konsumentköplagen borde byta namn, och att våra lagstiftare borde arbeta för detta.

Vem borde motionera om detta? Folk med rim, reson och språkkänsla (alltså besserwissrar…).

Chans att lyckas: 0. Även om min magkänsla objektivt har rätt, så har nog namnet ”konsumentköplagen” satt sig, och det lär inte gå att ändra på.

5 Avskaffa förbudet mot att lämna oriktiga uppgifter till galt- och betäckningsstatistiken
Den som har galt som används för betäckning ska lämna uppgifter om sin verksamhet till Statistiska centralbyrån.9 Den som lämnar oriktiga uppgifter om sin verksamhet kan dömas till böter för det.10 Enligt Straffrättsanvändningsutredningen har inte SCB fört någon statistik över galt- och betäckningsverksamhet på över tjugo år, och utredningen har därför föreslagit att man skulle avskaffa straffet för att lämna felaktiga uppgifter till SCB.11 Utredningen har än så länge inte lett till något avskaffande, och riksdagsledamöterna bör därför tjata lite.

Vem borde motionera om detta: Centerpartiet.

Chans att lyckas: Jag har svårt att se att någon skulle vara emot att avskaffa det här förbudet, så närmare 100 %.

6 Kallelse på okända beundrare
När ett bolag avvecklas genom likvidation ska likvidatorn göra en kallelse på okända borgenärer. Det innebär att man annonserar på lite olika ställen och ber folk som bolaget har skulder till att höra av sig, så att man får en bild av vilka skulder som finns. Den som inte hör av sig riskerar att förlora rätten att få betalt för sina skulder.

Jag tycker att det borde finnas en liknande procedur för relationer. Vi har väl alla någon som vi var lite småkära i i typ högstadiet och som vi undrar om det kanske skulle kunna ha blivit någonting med, om vi bara hade gett oss till känna? Med en kallelse på okända beundrare skulle man kunna få veta det, genom att först annonsera i olika tidningar och sen vänta på att alla ens okända beundrare skulle höra av sig till Kronofogden. Det skulle helt enkelt vara lite som en byråkratisk version av Tinder. Den som inte hör av sig får finna sig i om man går vidare med andra intressenter. Tala nu, eller tig för evigt.

Vem borde motionera om detta: Alla som älskar kärleken.

Chans att lyckas: Eftersom det är en skitbra idé tror jag inte att det ska vara några problem.

7 Avskaffa troheten i äktenskapsbalken
I äktenskapsbalken 1 kap. 2 § anges att makar ska visa varandra trohet och hänsyn. Det är en konstig bestämmelse, för det finns inga rättsliga sanktioner mot den som visar otrohet eller som visar ohänsyn för sin gemål.12 Man kan inte heller kräva att någon ska fortsätta vara gift med en för att man har följt ÄB 1:2 och varit supertrogen och hänsynsfull, och man måste inte skilja sig från någon för att den har varit otrogen eller ohänsynsfull. Det spelar inte heller någon roll vid en bodelning om makarna varit trogna eller ej. Äktenskapsbalken 1 kap. 2 § borde helt enkelt avskaffas eftersom den inte betyder någonting där det verkligen räknas: i domstolen. Och ärligt talat, hur fräscht är det att staten ska lägga sig i vad vuxna makar gör med varandra, va?

Vem borde motionera om detta? Alla som inte älskar kärleken, det vill säga alla de som inte motionerade om att införa kallelse på okända beundrare.

Chans att lyckas: Förmodligen minimal. Det kan jag leva med.

1 Ordningslagen 2 kap. 4 §.

2 Ordningslagen 2 kap. 29 §.

3 Prop. 1999/2000:2, s. 57.

4 Karnovkommentaren till byggningabalken, duh.

5 SOU 2013:38, s. 506.

6 SOU 2013:38, s. 530.

7 Jag har inte hittat någon information i förarbetena om hur de tänkte. Mitt letande har dock begränsats till att söka på ord som ”språklig”, ”foge-s” och ”konsumentköpslagen” i SOU 1972:28, för mer än så orkade jag inte.

9 1 § kungörelse om uppgifter för galt- och betäckningsstatistiken.

10 4 § kungörelse om uppgifter för galt- och betäckningsstatistiken.

11 SOU 2013:38, s. 531.

12 Se Karnovkommentaren till ÄB 1:2.

Året var 1979

Margaret Thatcher blev premiärminister i Storbritannien, Stockholm Maraton hölls för första gången och Robyn föddes. 1979 var ett år då saker hände. 1979 var också ett annorlunda år: först styrdes landet av en folkpartistisk minoritetsregering, och sedan av en centerpartistisk koalitionsregering. Tänk er det idag! Rättsväsendet låg inte heller på latsidan, utan producerade en härlig mängd rättskällor med varierande grad av datering. Jag tänker i vanlig ordning berätta om det absolut mest konstiga, sorterat efter typ av rättskälla.

Statens offentliga utredningar (SOU)
1979 var ett år som bjöd på offentliga utredningar av alla de slag: från ett slutbetänkande från barnmiljöutredningen1 till inte mindre än fyra betänkanden om livets slutskede2. Året innehöll också en rejäl dos Tidsanda: två utredningar om kärnkraft,3 två om informationsteknik4 (eller ADB, som det tydligen hette på den tiden) och fyra delrapporter om löntagarfonder. Att döma av mitt forskningsmaterial (bestående av titlarna på utredningarna) möttes den begynnande digitaliseringen med en viss skepsis: vi bjöds på titlar och undertitlar som ”ADB och samhällets sårbarhet” och ”Datorer och nya massmedier – hot eller löfte?”5. Generellt sett var stämningen framåtsyftande: flera utredningar blickade ut över 80-talet eller ännu längre fram i tiden. Utredarna hann dock även med en utredning om museijärnvägsföreningar.6 Det är viktigt att värna om historien också.

Regeringens propositioner
Den sorgliga sanningen när man går igenom regeringarnas propositioner – alltså förslag till nya lagar – är att ganska mycket är rätt trist och går igen år efter år. Även om politik är att vilja så handlar förvaltning ganska mycket om att hålla saker rullande: det är småändringar i skattelagar, höjningar och sänkningar av bidrag och ingående av internationella avtal. Några reformer hann dock föreslås under 1979: att skatten på cigg och lättvin skulle höjas7 och att sommartid skulle införas8. Dessutom hann man med en proposition med förslag till ny lag om internationella transporter av lik9 och ett förslag om att man skulle folkomrösta i kärnkraftsfrågan.10 Jag har inte undersökt hur det gick med propositionerna, men det verkar ju ha blivit sommartid till sist i alla fall.

Motioner
Varje år lägger våra riksdagsledamöter en massa motioner – förslag på lagändringar – och varje år avslås i princip alla dessa förslag.11 1979 var inget undantag och bjöd på motionsgodis från både vänster och höger. Utbudet blev extra kryddigt av det faktum att det fram till riksdagsvalet 1979 fanns hela två kommunistiska partier i riksdagen: två ledamöter från VPK hade brutit sig ut och bildat ett eget parti. De motionerade bland annat om att uttrycket ”arbetsgivare” skulle ersättas med uttrycket ”arbetsköpare” i lagstiftningen12, att fler idrottsgymnasier skulle startas13, att justitieombudsmannen skulle avskaffas14 och att kyrkan omedelbart skulle skiljas från staten.15 Det sista förslaget gick faktiskt igenom till sist, även om det knappast var utbrytarnas förtjänst och dessutom dröjde 21 år. Lars Werner (vpk), som var partiledare för de vanliga kommunisterna, ville tillsammans med sina partikamrater att fackförbund skulle få vetorätt vid införande av datorsystem i arbetslivet16 och att datorindustrin skulle förstatligas.17

Tonen i debatten var annorlunda 1979. Olof Palme (s) mfl skrev en motion om den sociala utslagningen och konstaterade att profitintressena och de kommersiella krafterna många gånger utnyttjar människor – och särskilt ungdomar – hänsynslöst.18 Torbjörn Fälldin (c) med partikamrater lade en motion om ”livsmiljöns humanisering” (jag har inte riktigt fattat vad det betyder, men det verkade ha med välfärdsstaten att göra).19 Vad moderaterna höll på med vet jag dessvärre inte, för de klumpade ihop alla sina partiförslag i en stor motion och den går inte att läsa på riksdagens hemsida. Det kan vara censur, eller att min dator helt enkelt är dålig. Min webbläsare varnade också flera gånger för att riksdagens hemsida såg ut som att den höll på med phishing, så det kan också vara så att allt helt enkelt har gått åt helvete.

Lagändringar
1979 bjöd även på några sköna lagändringar. Till att börja med blev det förbjudet att aga barn, och riksdagen beslutade att kvinnlig tronföljd skulle införas i Sverige (även om just den lagen inte började gälla förrän 1980, så Carl Philip var faktiskt kronprins från det att han föddes den 13 maj 1979 till tolvslaget på nyårsafton). Vänsterpartiet kommunisterna tyckte inte att en löjeväckande rest från adelsväldets tid blev bättre av kvinnlig tronföljd och motionerade om att införa republik istället.20 Det har än så länge inte lyckats.

Vissa territoriala frågor avhandlades också: Sverige utvidgade sitt sjöterritorium från fyra till tolv nautiska mil.21 Detta motiverades inte så himla mycket bättre än att man sa att det var bra med mycket territorialvatten och att flera andra börjat utvidga sina territorier så, så då kunde vi lika gärna också göra det.22 Riksdagen beslutade också att införa särskilda skatteregler med anledning av övertagandet av Kockums varv,23 vilket senare ledde till ett intressant statsrättsligt rättsfall.24 Detta är det dock nästan bara jurister som bryr sig om och knappt ens de, så jag tänker gå vidare i min historieskrivning.

Rättspraxis
Domstolarna hade också att göra 1979. Tyvärr gjorde de inte så mycket som kunde användas i ett tramsigt blogginlägg fyrtio år senare, utan dömde istället i fall som rörde dödshjälp, flyktingar som använder falska pass och andra tråkigheter. Det enda jag hittade som var lite roligt (eller åtminstone inte jättesorgligt) var en bilförsäljare som sålt och överlämnat bilar till en köpare, men behållit registreringsskyltarna och vägrat lämna över dem när köparen inte betalade köpeskillingen. Det fick han inte göra.25 Slut på genomgång av praxis.

Doktrin
Den juridiska debatten gick het år 1979. I Svensk juristtidning diskuterades aktiv dödshjälp 26, isländsk lagstiftning 27 och vad rättshistoria egentligen var för slags vetenskap.28 Naturligtvis diskuterades den isländska lagstiftningen varken på svenska eller engelska, utan på danska. Det recenserades också en jävla massa franska och tyska böcker, som om de som läste Svensk juristtidning faktiskt kunde prata franska och tyska och läsa juridiska böcker på de språken.

Det pågick också en debatt i Svensk juristtidning som kanske var mindre juridisk och mer åt det språkliga, eller moraliska, hållet. En bekymrad bolagsjurist noterade att hövligheten generellt var en företeelse stadd i utdöende. Han föreslog därför en hövlighetshierarki, där inlagor till högre rätt skulle vara mer artigt skrivna än inlagor till lägre rätt. Finast i denna hierarki var såklart kungen och drottningen (skrivna med stor bokstav i hans artikel), och lägst var enkla organisationer, som länsstyrelser, verk och tingsrätter. Han uttalade också att Sverige inte borde utvecklas till en ”bufflighetens stamort på jorden, där man tränger sig före damer och överordnade i dörrar och skriver Hej hovrätten”.29 Bolagsjuristen fick kritik i ett senare inlägg, men lät sig inte avskräckas för det. 1984 skrev han t.ex. ett debattinlägg om hur snygg den nya blå lagboken var.30 Vad jag sett har han ännu inte fått någon kritik för det, i alla fall. Jag överlåter åt mina läsare att avgöra hur det blev med ohövligheten och Sveriges artighetsförfall.

1SOU 1979:41, Barn i framtiden.

2SOU 1979:20-22, SOU 1979:59. De heter alla peppiga grejer som ”Barn och döden”.

3SOU 1979:83, Om vi avvecklar kärnkraften, och SOU 1979:86, Säker kärnkraft?

4SOU 1979:72, Rationalisering och ADB i statsförvaltningen, och SOU 1979:93, ADB och samhällets sårbarhet.

5SOU 1979:93 och SOU 1979:67.

6SOU 1979:18, Museijärnvägar.

7Prop. 1979/80:28.

8Prop. 1978/79:200.

9Prop. 1979/80:46.

10Prop. 1979/80:75.

11Två undantag är nationaldagsmotionerna, som jag skrivit om här, och motionerna om att avslå danstillståndet, som ser ut att bifallas senare i år.

12Motion 1978/79:1632.

13Motion 1978/79:1649.

14Motion 1978/79:1093.

15Motion 1978/79:196.

16Motion 1978/79:2070.

17Motion 1978/79:1525.

18Motion 1978/79:600.

19Motion 1978/79:2114.

20Motion 1978/79:343.

21Prop. 1978/79:27.

22Prop. 1978/79:27, s. 4.

23Tyvärr går det inte att finna någon SOU eller proposition online som stödjer detta, så det kan vara så att det aldrig hände. Fast det står på Flashback att det hände i alla fall!

24RÅ 1980 1:92.

25NJA 1979 s. 295.

26SvJT 1979 s. 720.

27SvJT 1979 s. 69, SvJT 1979 s. 71.

28SvJT 1979 s. 57, SvJT 1979 s. 571.

29SvJT 1979 s. 229.

30SvJT 1984 s. 175.

7 myndigheter som finns

Det finns 348 myndigheter i Sverige som lyder under regeringen. Vissa av dem är stora och kända, men många av dem lever ett rätt undanskymt liv och får aldrig ta del av allmänhetens intresse. Den här listan är ett försök att uppmärksamma allt som våra indiemyndigheter håller på med. Läs, skriv ut och ta med för att ha som isbrytare på nästa fest!

7 Alkoholsortimentsnämnden
I Sverige råder alkoholmonopol. Det är bara Systembolaget som får sälja alkoholhaltiga drycker av starkare typ, och det är därför viktigt för den som säljer alkoholdrycker av starkare typ att kunna överklaga beslutet om Systembolaget tackar nej till att sälja ens alkohol. Det gör man till alkoholsortimentsnämnden, som sedan bedömer om systemet haft en bra anledning att dissa ens dryck. Det är alkoholsortimentsnämndens enda uppgift. Under 2014 fick nämnden in tio ärenden, varav ett var felskickat och vidarebefordrades till Systemet istället.

6 Kärnavfallsfondens styrelse
Kärnavfallsfonden är en myndighet som tar emot och förvaltar de pengar som kärnkraftsbolagen betalar in för att finansiera slutförvaring av kärnbränsle och lite annat kärnkraftsrelaterat. Myndighetens mål är att se till att man får en god avkastning på de pengar som betalas in. Kärnavfallsfondens styrelse får inte bestämma vart pengarna i fonden ska gå, utan det är Strålskyddsmyndigheten som tar hand om det istället. Kärnavfallsfonden har inga anställda, men en ganska fin hemsida.

5 Forskarskattenämnden
Forskarskattenämnden beslutar om skattelättnader för utländska experter, forskare och ”nyckelpersoner”. Under 2014 avgjorde nämnden 393 ärenden, varav 229 fick bifall och därmed slapp lite skatt. Om man är en utländsk nyckelperson kan det alltså löna sig att ansöka om skattelättnad! Tips till alla mina läsare som är utländska nyckelpersoner!

4 Riksdagens arvodesnämnd
Riksdagens arvodesnämnd bestämmer vilket månadsarvode och övriga ekonomiska villkor riksdagsledamöterna ska ha. That’s it. Förra året beslutade de att höja ledamöternas arvoden till 61 000 kronor. I år verkar de inte ha fattat några beslut (nämndledamöterna verkar dock jobba med en del andra saker, så de sitter nog inte och rullar tummarna). Nämnden nås via nämndens sekreterares riksdagsmailadress samt via ordförandens gmail.

3 E-hälsomyndigheten
Länken från SCB:s hemsida till E-hälsomyndighetens hemsida var trasig när jag kollade så egentligen vet jag inget om den.

2 Fideikommissnämnden
En fideikommissegendom är en egendom ägs av en fideikommisarie (bra titel!) och som förr i tiden lydde under särskilda arvsrättsliga regler, och som numera bara lyder under lite särskilda arvsrättsliga regler. Förr i tiden gällde att egendomen inte ärvdes av alla fideikommissariens barn utan endast det äldsta barnet (och vanligen inte ens det äldsta barnet, utan den äldsta sonen). Sedan 1963 tycker Sverige som land att det känns lite ofräscht och har därför bestämt att äldsta sonen bara ska få hälften av egendomen helt själv, resten kan han och hans syskon få dela på. Eftersom det innebär att en massa egendomar som tidigare ärvts i en hel klump plötsligt ska delas på en massa syskon så behövs fideikommissnämnden för att se till att uppdelandet görs på ett bra sätt. Det framgår inte av nämndens hemsida om den fortfarande gör saker eller vem som sitter där, men eftersom Kammarkollegiet enligt egen uppgift hade 728 000 kronor i kostnader för att sköta fideikommissnämndens kanslifunktioner så får vi anta att de gör någonting i alla fall.

1 Harpsundsnämnden
Harpsundsnämnden är en myndighet som har ett mycket konkret uppdrag: att förvalta fastigheterna som hör till Harpsunds herrgård, som är statsministerns fritidsbostad. Harpsundsnämnden bedriver därför jordbruk, skogsbruk och uthyrning av bostäder. Eftersom Harpsundsnämndens uppdrag är mycket konkret redovisas det också mycket konkret; på dess hemsida kan vi bland annat läsa att de provat sin nya fina gödselspridare under den peppiga rubriken ”Dags för gödselspridning”. Harpsundsnämnden har den klart finaste hemsidan (mycket bilder på idyllisk svensk natur!) och vinner därför myndighetsligan. Harpsundsnämndens logga föreställer, vad jag kan förstå, en person som är på väg att drunkna i ett sund men ändå försöker rädda sin harpa.

harpsund

Reformförslag:
Uppenbarligen finns det redan idag många fina myndigheter med härliga verksamhetsområden, men jag tror att situationen kan förbättras med fler och roligare myndigheter. Därför vill jag lägga fram några bubblare och förslag till förändring.

Krigsmakten
Försvarsmakten hette Krigsmakten fram till 1975. Anledningen till att man bytte namn var (åtminstone enligt Wikipedia) att man ville markera att fokus för försvaret numera var just försvar och inte lika mycket krig längre. Det kan i och för sig verka rimligt, men jag måste säga att Krigsmakten ändå låter lite mer pampigt och lite mer skräckinjagande. Med tanke på dagens säkerhetssituation och försvarets nuvarande ekonomiska situation föreslår jag därför ett namnbyte tillbaka till Krigsmakten. Det kan vara vår mest kostnadseffektiva försvarsåtgärd.

Bergsstaten
Bergsstaten är ingen egen myndighet, utan är en del av myndigheten Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). Bergsstaten prövar frågor om tillstånd för undersökning och bearbetning av mineralfyndigheter. Bergsstatens chef är bergmästare. Jag ser verkligen ingen anledning till att Bergsstaten inte borde vara en egen myndighet och hoppas att mina läsare vänder sig till sina riksdagsledamöter för att åstadkomma en förändring i denna fråga.

Stängselnämnden
Stängselnämnden var en svensk myndighet som från 1977 till 2008 hade till uppgift att avgöra tvister om vem som ska betala för stängsel längs med järnvägar. Nämnden avgjorde ett ärende under hela sin verksamhetstid. Under nämndens sista år hade den inte ens några förordnade ledamöter.1 Numera sköts stängselfrågorna av Transportstyrelsen. Okej, jag föreslår inte att stängselnämnden ska återinföras, för den verkar faktiskt inte ha varit så behövlig. Men jag är glad att den har funnits, och hoppas att ni är det också.

1 http://www.svd.se/stangselnamnden-gar-i-graven

Förargelseväckande beteende: en crash course

Det går inte att komma undan ett straff för att man varit okunnig om lagen.1 2 Eftersom vissa förbud är rätt luddiga kan det vara ett problem för gemene man. Man kan till exempel läsa följande i 16 kap. 16 § brottsbalken:

”Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende till penningböter.”

Av paragrafen kan vi utläsa att det inte är tillåtet att föra oljud på allmän plats. Vi kan också utläsa att det är förbjudet att annars offentligen bete sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten. Men vad betyder det egentligen? Hur förargelseväckande får man vara utan att bryta mot lagen? Vad är ens förargelse för någonting? Min förhoppning är att detta blogginlägg kommer hjälpa dig en bit på vägen.

Det offentliga
För att man ska dömas för förargelseväckande beteende krävs för det första att det skett ”offentligen”. Det betyder inte att man kan bete sig hur förargelseväckande som helst i sitt eget hem – om ens beteende innebär en störning för den offentliga miljön kan det också omfattas av paragrafen. Typexemplet för sådana störningar är att man spelar så hög musik att det hörs ut på en offentlig plats,3 och så många fler exempel på hur man kan begå förargelseväckande beteende hemma finns det inte, för juristkåren är inte duktigare på att tänka ut exempel än så. Höj gärna volymen så högt att det blir äckligt, men inte så att det blir offentligt. Man kan också störa offentligheten utan att vara på plats, exempelvis genom att förorena en plats och sen gå därifrån.4 Varsågoda att själva tänka ut exempel på hur man kan göra det.

Det förargelseväckande
Det räcker såklart inte med att man gör saker offentligen för att dömas för förargelseväckande beteende, utan det krävs också att det man faktiskt gör är förargelseväckande. Vad som är förargelseväckande är inte givet, och det blir krångligare att säga av att det beror på tid och plats.5 Det som är helt normalt på en klubb kvart i tre en lördag behöver inte nödvändigtvis vara tillåtet på en kyrkogård dagen därpå.

Beteendet ska vara ”ägnat att väcka förargelse”, vilket innebär att det måste vara objektivt förargelseväckande. Det räcker alltså inte med att någon blir förargad av ens handlande, utan det måste finnas en vettig anledning för denne att bli sur. Förr i tiden fanns inte samma krav på objektiv förargelse, och det räckte då för det mesta med att en polisman intygade att han känt förargelse på grund av det som skett.6 Tröskeln för hur förargad man måste bli tycks dock även idag vara låg: i den praxis jag har läst är det vanligaste förargelseväckande beteendet offentlig urinering.

Vissa flaggfrågor
Sverige är ett land som är ökänt (särskilt i Sverige) för att ha ett ganska osentimentalt förhållande till sin flagga. Detta framgår dock inte av rättspraxis, som innehåller inte mindre än tre relativt nya fall då personer har dömts för förargelseväckande beteende genom provocerande flagghantering. I de första två fallen hade beteendet gått ut på att personer bränt den israeliska flaggan vid fotbollsmatcher för att protestera mot den israeliska inmarschen i Libanon. Flaggbrännarna dömdes i båda fallen till böter, även om dessa sattes relativt lågt.7

I det tredje fallet hade en man (vars politiska åsikter låg långt till höger om den så kallade åsiktskorridoren) viftat med en flagga med diverse vikingasymboler på i närheten av kungen8 och drottningen under ett nationaldagsfirande. Hovrätten dömde mannen för förargelseväckande beteende, då han stått ”högst upp på en kulle väl synlig för deltagarna i festligheten och [svängt] med en i hög grad förvanskad svensk flagga” (min kursivering) och dessutom behagat göra detta i samband med nationaldagen.

Det går att kritisera dessa domar, och det har också gjorts av Thomas Bull och Anders Heiborn i en artikel i Svensk Juristtidning. Tanken är inte att folk ska dömas för förargelseväckande beteende för att de uttrycker obekväma åsikter utan för att de uttrycker dem på ett förargelseväckande sätt. Det är anledningen till att offentlig flaggbränning, typ, är förbjuden i Sverige.9 Frågan är hur det kan anses vara förargelseväckande att vifta med en flagga i närheten av ett nationaldagsfirande?10 Eftersom man ska bortse från att flaggan i det aktuella målet stod för högerextrema värderingar är det svårt att motivera hur viftandet i sig skulle kunna vara så stötande. Flaggan var inte heller högerextrem nog för att utgöra hets mot folkgrupp. Är det att man viftar med en förvanskad flagga som utgör det förargelseväckande beteendet? I så fall ligger vi nära att förbjuda rena åsiktsyttringar.

Fylla med mera
1977 avskaffades förbudet mot fylleri, på grund av en massa bra anledningar som lite hårdraget hade att göra med en förändrad syn på alkoholmissbruk och hur det ska behandlas.11 Alkoholförtäring skulle visserligen i fortsättningen kunna förbjudas på särskilda platser (till exempel i hela Uppsalas innerstad), men själva fyllan i sig skulle inte vara brottslig. Det skulle inte heller vara förargelseväckande beteende att begå vissa handlingar som ansågs falla ”inom fylleriets råmärken” och som inte tog sig några ”mera uppseendeväckande eller störande intryck”.12 13 Man skulle helt enkelt inte kunna straffas för sådant som typiskt sett var förknippat med berusning och inte var olagligt på annat sätt. Det ansågs inte vara möjligt att bestämma exakt vad som skulle vara lagligt, men det uttalades att det åtminstone borde vara okej att vingla omkring på gångbanan, prata högljutt och störande eller ”provocera till meningslösa samtal med obekanta”.14

I NJA 1981 s. 1010 behandlade Högsta Domstolen frågan om det kan vara förargelseväckande att dricka alkohol på offentlig plats. I målet hade en man suttit på en parksoffa i Sundsvalls centrum och halsat starksprit ur en flaska. Eftersom det var mycket folk i rörelse runt honom och han hade oturen att stöta på två poliser slutade det hela med att han blev åtalad för förargelseväckande beteende och föremål för rättegång i högsta instans.15 Högsta domstolen konstaterade att offentligt alkoholdrickande inte kunde betraktas som förargelseväckande beteende om inte något ”förargelseväckande moment” tillkommit utöver drickandet. Ett sådant förargelseväckande moment kunde till exempel utgöras av att den drickande samtidigt skränar, antastar förbipasserande eller lägger sig på gångbanan. (det är alltså lagligt att prata högljutt och störande, men olagligt att skräna! Grattis till den domare som ska försöka dra gränsen mellan skrän och vanligt högljutt fyllesnack) Det förargelseväckande momentet kunde också utgöras av att drickandet sker på en särskilt illa vald plats, till exempel i närheten av en begravning. Den drickande mannen i Sundsvalls centrum hade inte gjort någonting förutom att minda sin egen business och dricka sprit, och blev därför friad.

Avslutande sammanfattning
Förargelseväckande beteende är ett ganska luddigt brott. Det innefattar allt från flaggbränning till offentlig urinering och beror av både tid och plats för den förargelseväckande handlingen och vilka värderingar som gäller i samhället i stort när brottet begås. Det finns dessutom ingen HD-praxis för förargelseväckande beteende efter NJA 1981 s. 1010, så den som vill ha några självklara svar på vad som är lagligt och inte får delvis famla i mörkret. Det kan nog vara bra att ha en viss marginal, följa vanlig vett och etikett och till exempel försöka att onanera utomhus i så liten utsträckning som möjligt.

En viktig grej att komma ihåg är att bara för att något inte är att klassa som förargelseväckande beteende så betyder inte det att det är lagligt för det – det kan vara förbjudet enligt någon annan regel. Att spela jättehög musik hemma jätteofta, till exempel, kan i förlängningen leda till att man blir av med sin lägenhet även om det inte hörs ut på gatan, och det är förbjudet att dricka alkohol på ställen där alkoholförtäring förbjudits enligt den lokala ordningsstadgan, även om man är tyst som en mus när man gör det. Det är väldigt svårt att säga att något är generellt lagligt eller olagligt, eftersom det beror på hur omständigheterna ser ut i det enskilda fallet. Jag kan alltså egentligen inte ge några råd alls om vad du ska göra eller inte, och du har inte lärt dig ett dugg av att läsa det här blogginlägget. Men tack för uppmärksamheten!

1Naturligtvis med vissa undantag, för vad skulle en regel vara utan undantag?

2Detta blogginlägg baseras delvis på en diskussion under ett seminarietillfälle i Scandic Malmens hotellbar. Tack Felix, Ebba och Martin för intressant diskussion och infallsvinklar.

3Holmqvist, Leijonhufvud, Träskman, Wennberg, Brottsbalken – en kommentar, studentutgåva 6, 16:106-7.

4A.a., 16:103.

5A.a., 16:101

6A.a., 16:100.

7RH 1984:37, se tingsrättsdomen i nr II angående bötesbeloppet.

8Kallad ”Konungen” med stort K i tingsrättens dom.

9SvJT 1999 s. 568 f.

10A.a, s. 578 f.

11Det ansågs till exempel svårt att förena synen på fylleri som något som påkallade medicinsk behandling med synen på att det också var något som skulle straffas. Det verkade dessutom som att fylleristraffet slog hårdare mot redan utsatta grupper i samhället, och inte heller var något som fick folk att sluta supa sig fulla. För utförligare motivering, se prop. 1975/76:113, s. 41.

12Prop. 1975/76:113 s. 43.

13A.a., 16:104.

14Prop. 1975/76:113, s. 43.

15Det kan noteras att den åtalade inte dök upp på någon av rättegångarna i målet.

Men så får man väl inte heta i det här landet

Uppdatering 2016-04-14: sedan detta blogginlägg skrevs har regeringen överlämnat ett förslag till ny namnlag till Lagrådet. Den går att läsa här och innehåller bland annat ett förslag om att det i framtiden ska bli tillåtet med dubbelefternamn. Hurra! Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.

I Sverige bor 11 kvinnor som heter Pippilotta, 7 kvinnor som heter Viktualia, 8 kvinnor som heter Rullgardina och hela 61 kvinnor som heter Krusmynta. Om Pippis namn kanske framstod som spårade och avantgardistiska när hon gjorde sin entré i den svenska litteraturen, så är de mindre udda idag. Förra året var Novalie Sveriges 85e vanligaste tilltalsnamn för nyfödda flickor, och kom därmed före klassiker som Lisa eller Anna. Man skulle kunna tro att det går att heta vad som helst i det här landet numera. Men det går inte! Vad vi får ha som namn, hur vi får ta våra namn och vem vi får ge våra namn till är nämligen reglerat i Sveriges oskönaste lag, namnlagen.

Förnamn: den tunna gränsen mellan Måne och Månstråle
Alla måste heta någonting. I 30 § namnlagen stadgas att varje barn ska ges ett eller flera förnamn, som inom tre månader från födelsen ska anmälas till Skatteverket. Om ens föräldrar låter bli att ge en ett förnamn kan de föreläggas vite enligt 31 § och 37 § folkbokföringslagen.

Det gäller att namnet blir rätt från början, eftersom barnet kommer behöva leva med åtminstone ett av sina namn resten av livet. Man får visserligen byta förnamn, men enligt 31 § namnlagen måste man alltid behålla ett av sina ursprungliga förnamn. Man får dessutom bara lägga till förnamn en gång utan att ha särskilda skäl för byte. Efter att man har gjort detta enda tillägg är det tokigaste man kan göra med sina förnamn att ändra stavningen på dem enligt 32 § namnlagen. Man får dock inte ändra för mycket, eftersom inte uttalet får förändras. Tanken med dessa regler är att samhället ska uppnå namnstabilitet; folk ska inte kunna byta namn hur som helst.1 Om en Karl är taskig mot en ena veckan ska han inte komma undan genom att heta Ove nästa vecka. Ett tips är att ge barn jättejättemånga förnamn, så de åtminstone kan ha många namn att välja mellan när de väljer vilket de ska behöva leva med resten av sina liv.

Finns det då någon gräns för vad man får döpa sina ungar (eller sig själv) till? Ja, enligt 34 § namnlagen får man inte döpa sig till namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller av någon annan anledning inte är lämpligt som förnamn. Om det låter som ganska luddiga kriterier för att bestämma om ett namn är tillåtet eller inte så är det för att det är ganska luddiga kriterier. Det verkar visserligen som att högsta instans – förr i tiden regeringsrätten, numera högsta förvaltningsdomstolen – varit relativt liberal med att godkänna namn, men att underinstanserna har kunnat vara betydligt mer konservativa. Ett exempel hittar vi i RÅ 1987 ref 9: där både pastorsämbetet i Vaxholms församling2, Stockholms domkapitel och Kammarrätten i Stockholm nekade en mor att döpa sin dotter till Twilight eftersom namnet ansågs vara alltför främmande för svenskt språkbruk. Visserligen ändrades domen i regeringsrätten, men i slutändan tog det fyra år för Twilights mamma att få namnet godkänt.

På senare år har namnlagspraxisen lindrats. I RÅ 2009 ref 55 beslöt regeringsrätten att i två olika fall godkänna namnen Q och A-C samt att i ett tredje fall tillåta en person lägga namnet Madeleine till sitt tidigare namn Jan-Olov. I domskälen uttalade regeringsrätten att valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde, särskilt då denne är vuxen. Staten ska inte kunna gå in hur som helst och säga att ett förnamn är stötande eller olämpligt som förnamn, om en vuxen människa själv känner att hen vill ta namnet. I fallet A-C hade A-C själv anfört att hon använt namnet (som var en förkortning av Ann-Christine) i sociala sammanhang i flera år, och aldrig upplevt att någon tyckte att det var stötande. Då är det rätt svårt att motivera att hon inte skulle kunna heta det även i folkbokföringen. I samma anda har även namnet ”Länsman” godkänts som förnamn på en före detta polis.3

Med barn är det svårare. I en genomgång av kammarrätternas namnrättspraxis noterar Olle Abrahamsson, som utrett hur en ny namnlag ska se ut, att namn som Axl, My-Love, Junior, Bebben och Fiddeli godkänts och konstaterar att det är en ”för föräldrarna men inte alltid för barnen [generös] praxis”.4 Att tillåta vuxna människor att bestämma sina egna namn är visserligen rimligt, men vad kan man som förälder tillåtas att döpa sitt barn till? Problemet är kanske att vad som är ett rimligt namn i slutändan är otroligt subjektivt, och dessutom varierande. På topp 100-listan för nyfödda flickor 2014 hittar man flera namn som hade framstått som rätt utdaterade på flickor i min generation; Rut, Greta, Hilma, Majken och Signe. Även om det kanske var lite udda att döpa sin dotter till Nova eller Meja för tjugo år sen så är det numera namn som är så vanliga att det kommer kunna finnas flera Nova i vissa klasser. Andra namn – som exempelvis Ahasverus, som en av mina anfäder hette – må ha varit någorlunda normala en gång i tiden, men är idag garanterat svårare att klara sig med på skolgården än namn som Fiddeli.

Efternamn: namnsplittring och namnförledande
Med efternamn är det lite enklare än förnamn; vanligtvis får man dem från andra personer, och när ett nyfött barn ska få efternamn finns det regler för vilket namn barnet får, och ett begränsat antal alternativ för vad ungen ska kunna heta. Det går inte att komma undan att få ett efternamn. Om ens föräldrar inte kommer överens om vad man ska heta (och inte heter samma sak, eller har tidigare gemensamma barn) får man sin mammas namn (om ens föräldrar är av olika kön) alternativt den äldste förälderns namn (om ens förädrar är av samma kön).

Är man missnöjd med sitt efternamn går det att byta det. Man kan gifta sig till ett efternamn, adoptera sig till ett efternamn, ta en förälders efternamn eller före detta efternamn eller ta ett efternamn från någon som man vuxit upp hos. Man kan också hitta på ett eget efternamn och byta till det. När man hittar på sitt egna efternamn är det viktigt att tänka på att det inte får bli för likt någon annans efternamn, se 13 § 1 p. namnlagen. Till exempel har i RÅ 2003 ref 97 namn som Berneckow och Hemilton nekats, eftersom de ligger för nära efternamnen Barnekow och Hamilton. Efternamn får inte heller vara stötande eller antas leda till obehag för den som bär det. Precis som för förnamn finns det ett visst utrymme för godtycklighet i bedömningen av vad som är stötande. Ett exempel är RÅ 1990 ref 107, som rör namnet ”Solstråhle”. Patent- och registreringsverket avslog ansökan om att byta namn till Solstråhle med hänvisning till att namnet var ”så starkt positivt laddat att det kunde verka utmanande”. Patentbesvärsrätten höll med, men regeringsrätten beslutade att ändra beslutet och godkänna efternamnet.

Slutligen får man inte ta efternamn som kan uppfattas som en benämning på järnvägsstationer, postkontor eller liknande och därför kan medföra olägenhet eller i övrigt kan vilseleda allmänheten. Denna paragraf har bland annat använts för att neka en kvinna att byta efternamn till namnet ”Ogift”.5 Kvinnans civilstånd framgår inte av domen.

En oväntat het fråga i efternamnrätten är hur lagen ska hantera giftermål. Idag ska ett par som gifter sig anmäla till Skatteverket om de vill att båda ska ha den enes efternamn, eller om de båda ska gå vidare i livet med varsitt efternamn. Detta kommer eventuellt att förändras i framtiden, vilket innebär att utgångspunkten blir att gifta par behåller sina ursprungliga efternamn, och bara behöver anmäla till Skatteverket om de tar ett gemensamt namn. I en debattartikel i Dagen konstaterar en företrädare för Kristdemokraterna att ”det offentliga [inte längre emotser] en namnmässig förening som konsekvens av att folk gift sig. En ändring som innebär namnsplittring snarare än namnsammanhållning”. Skatteverket tillstyrker namnlagskommitténs förslag.

Myten om mellannamnen
Att vara utbildad (eller lite utbildad) jurist är att ständigt vackla på gränsen till besserwisseri. Detta gäller särskilt mellannamn. Innan jag började juristprogrammet (och ärligt talat, innan jag började researcha detta blogginlägg) så trodde jag att mitt mellannamn var Elisabet. Det var det tydligen inte. Mina förnamn är Karin och Elisabet, och jag har inget mellannamn. Det är lite krångligt, men jag ska försöka förklara.

Man får bara ha ett efternamn. Det beror på att en lösning med dubbelnamn som efternamn har ansetts vara ”ohanterlig” och att lagstiftaren därmed valt att sedan 1982 inte tillåta nybildade dubbelnamn.6 Istället har man infört en möjlighet för makar, som vill bära både sitt eget namn och makens namn, att använda något av namnen som mellannamn. Det namnet placeras då precis innan efternamnet och får inte föras vidare till närstående. När någon säger att deras efternamn till exempel är Parker Bowles så ljuger de därmed förmodligen (åtminstone namnrättsligt), eftersom 1) dubbelnamn inte är tillåtna enligt svensk rätt och endast har godkänts i undantagsfall, 2) eftersom de förmodligen inte heter Parker Bowles ändå. Troligen så är Parker ett mellannamn, Bowles ett efternamn och inget av namnen ett riktigt namn, eftersom de nog inte heter Parker Bowles. Parker Bowles kan bara föra vidare namnet ”Bowles” till sina barn (om hen inte använder sig av diverse luckor i lagen för att skicka vidare Parker till sina barn). Mitt mellannamn är inte Elisabet utan Elisabet är mitt ena förnamn, och Karin är mitt förnamn och mitt tilltalsnamn. Hänger ni med?

Förutom att det är rätt krångligt att skilja på juridiska och allmänspråkliga mellannamn så har inte själva idén varit så lyckad. Abrahamsson konstaterar att: ”Erfarenheten av 1982 års namnlag visar att ingen enskild bestämmelse har vållat så mycken sorg och förbittring som förbudet mot dubbla efternamn”.7 Folk vill helt enkelt ha dubbelnamn till efternamn, och inte några jävla mellannamn som de inte kan föra vidare till sina ungar. Tack och lov hör lagstiftaren bön, och det ser ut som att förbudet kommer avskaffas i och med nästa namnlag.

Hur oskön är namnlagen egentligen?
Inledningsvis konstaterade jag att namnlagen är en av Sveriges oskönaste lagar. Det är såklart ett mycket kategoriskt påstående, men ett visst belägg för detta kan hittas i den juridiska doktrinen, där vi bland annat finner titlar som ”Hög tid att reformera personnamnsrätten” och ”Några problem rörande namnlagens tillämpning”. Namnlagen är förvisso en viktig lag, men den tycks inte i alla delar ha hängt med sin tid. Man kan till exempel fråga sig hur viktigt det är att begränsa antalet gånger folk kan byta namn i ett samhälle där alla ändå går att identifiera genom personnummer. Jag personligen ställer mig tveksam till hur viktigt det är att skydda folks ensamrätt till efternamn, åtminstone i släkter som är större än några hundra personer som alla är släkt med varandra. Med dagens lagstiftning är till och med Johansson och Andersson skyddade namn som bara får förvärvas under vissa förutsättningar, trots att det knappast skadar de 240 000+ personer som bär namnen om en till person får ta dem.8 Det finns också en del administrativt konstiga saker med namnlagen (till exempel att det inte går att ändra stavning på sitt mellannamn) som jag inte ens tagit upp.

Tack och lov är förändring i sikte. I den namnlag som namnlagskommittén föreslagit kommer bland annat gränsen för hur många gånger man får byta namn tas bort, avgiften för att byta förnamn tas bort, dubbelnamn som efternamn tillåtas och skyddet för efternamn släppas helt för efternamn med mer än 2 000 bärare.9 Går lagen igenom kommer det därmed att vara fritt fram att ta namn som Lindskog, Ekberg och Wallström. Leve namnsplittringen, skända namnstabiliteten, dubbelefternamn.

1SOU 1979:25, s. 204.

2Den här historien utspelar sig alltså på tiden då kyrkan och staten var långtifrån separerade.

3Kammarrätten i Sundsvalls dom den 24 februari 2010 i mål nr 2425-09.

4Abrahamsson, Ska man få heta vad som helst? En namnlagsutredares dilemma, Studia Anthroponymica Scandinavia, Årgång 29, 2011, s. 150.

5Patentbesvärsrättens dom den 9 april 2008 i mål nr 07-267.

6SOU 1979:25, s. 83 f.

7Abrahamsson, Hög tid att reformera personnamnsrätten, SvJT 2013 s. 711.

8SOU 2013:35, s. 379.

9SOU 2013:35, s. 13.